Äntligen kunde jag roa mig med lite krutskytte. Dagen till ära var det PP1, favoritskytte nr 1.
Några 9:or, 10:or och X blev det allt (x är bäst på PP1). Men givetvis var det en del skott som hamnade utanför poäng. Men alla skott hamnade i alla fall på tavlan.
Första gången jag skött PP1, det var för 2 år sedan innan jag fick ont. Då fick jag 243 men där är jag inte idag. Andra gången jag sköt tittade skjutledaren på mig och sa "siktar du över huvud taget". Då kunde jag knappt greppa om kolven och smärtan skrek i hela armen, nacke och rygg men skjuta det skulle jag.
Efter måndagens skytte var det frid och fröjd, hyfsad frid i alla fall. Tills jag kom till sjukgymnasten i onsdag. Han trycker på en punkt mellan skulderbladen lite åt höger, och jag sitter i taket. "Detta var inte här förra gången", säger den gode sjukgymnasten. Jag fick ju erkänna att jag hade skjutit. Men jag fick inte skjutförbud utan förmaningar med ordentlig återhämtning. Max en gång i veckan skytte och inte en hel massa serier då.
Det går lite framåt i alla fall :)
